digital runskrift

Ledsen Lars, James, Kirk och Robert men mitt pris för årets bästa album går till en kvartett från Florida i USA, nämligen Trivium. Uppföljaren till The Crusade och gruppens fjärde fullängdare är inget annat än ett mästerverk. Vissa låtar som man har kunnat förhandslyssna på har fullkomligen gett mig gåshud så bra dem är. Kirisute Gomen är den första singeln från albumet och fanns fritt att ladda ned från deras hemsida under en begränsad tid. Jag var inte sen att ta vara på denna chans. Och jag ångrade mig verkligen inte. Dock kunde jag inte låta bli att undra över hur i hela fridens namn Trivium skulle kunna överträffa eller ens komma upp i samma utsökta dimension med resten av spåren på deras kommande album. Denna låt hade ju allt. En delikatess från början till slut. Ett par veckor senare fick jag nästan hjärnblödning. Då fanns musikvideon till Down From the Sky uppe på hemsidan som ytterligare promotion inför lanseringen av Shogun som det kommande albumet heter. Denna låt var av minst lika hög kvalitet som Kirisute Gomen. Låten börjar med ett fruktansvärt mäktigt intro och fortsätter rakt igenom med att leverera förstklassigt metal. Från och med ett par dagar sedan och fram till releasedatumet i USA går det att lyssna på albumet i sin helhet på www.myspace.com/trivium. Sammanfattningsvis är det enligt mig ett mycket välproducerat och genomarbetat album där dess höjdpunkter är lika höga som Mount Everest och dess dalar är ”låga” som K2. Blytunga riff och väl avvägda solon blandat med en batterist av världsklass tillsammans med en säker och stabil basgång komponeras det perfekta receptet på en femstjärnig hårdrocksskiva. Tag stora delar av Metallicas tyngd, en liten del av Dream Theaters komplexitet och mixa med In Flames hårdhet så har du Trivium. Om mitt förråd med superlativ nu är slut får jag väl dela ut ett litet minus också. Av vad jag har läst och av mina egna försök att lyssna har jag förstått att de två sanna Guitar Heros, Matt och Corey, använder sjusträngade gitarrer till i stort sett samtliga låtar vilket är till nackdel för en hobbygitarrist som mig då jag endast äger en med sex strängar. Alltså kommer jag inte kunna göra försök till rättvisa ifall jag försöker mig på låtarna. För att nu inte avsluta i moll känner jag att jag måste dela ut ett litet minus till så att dessa kan ta ut varandra och bilda ett plus istället. Detta konverterande minus skulle i så fall vara att albumet inte släpptes tidigare. Det skulle kännas helt fel att säga som Tomas Ledin ”du kan lita på mig” utan jag vill ge er chansen att skapa er en egen uppfattning av albumet så jag lägger helt enkelt upp musikvideon som fullkomligt bländade mig, inte bara musikmässigt utan även visuellt.